Vad är det med musik?
Jag har under en längre period funderat på vad det är i musik som jag egentligen älskar. Så jag tänkte skriva ner några av mina funderingar kring det..
Först och främst frågan;
Är jag en lyssnare eller en skapare?
Jag älskar att lyssna på musik. Jag gör det dagligen och det är en viktig del av mitt liv. Och jag älskar att skapa musik, på känslan, när man har ett skönt “flow” eller vad man ska kalla det. Tiden och omgivningen försvinner och många både stora och små idéer sprutar ut. Jag blir ibland som fäst vid en melodi, rytm eller känsla som i sig är hel för mig, men en oändlighet av andra melodier, rytmer eller känslor kan passa ihop och skapa en ny helhet, bestående av flera mindre men lika stora helheter.
Så vad är det då? Kortfattat. En känsla. Musik är något som väcker känslor.
Svaret på frågan - Jag är mer en skapare.
Men kan man vara en skapa musik utan att inspireras? Man kan visserligen även inspireras av allt annat än annan musik, men jag tror samtidigt att känslan av att skapa musik ofta hänger ihop med känslan av att lyssna på musik.
Vad vill jag få ut av musiken? Vad är drömmen/målet?
Jag tror inte jag delar samma dröm som de flesta musiker. Iom det menar jag att jag inte strävar efter att bli rockstjärna. Även om det på sätt och vis i stor del finns med i drömmen. Syftet är inte det. Det är inte en drivkraft så att säga. Jag känner inte att jag passar in i den typiska mallen på en rockstjärna och jag skulle inte trivas som en.
Däremot uppmärksamhet. Lätt att det är en drivkraft. Bekräftelse från andra för att bekräfta att min egen bild av mig själv är rätt, och för att guidas av omgivningen i lika stor del som man själv guidar omgivningen. Målet med den biten är att göra nåt riktigt fett bra som inspirerar folk och för utvecklingen framåt åt det hållet jag känner är rätt. Där handlar det inte enbart om musik i form av melodier och rytmer, där är det nåt större.
Albin, en nyvunnen god vän till mig, sa något idag som väckte funderingar kring om musiken för mig är en hobby eller om jag är ute efter att “slå”.
Jag funderar så här:
- Ute efter att “slå”: Anpassar sig till vad folket vill höra. I vissa fall något desperat på det sättet att man ignorerar vad man själv vill för att kunna “maska” sig upp till toppen. På köpet kan man få en inkomst, på köpet kan man få många beundrare (som dock beundrar deras bild av dig - som kanske inte är den bild som du själv har och andra borde ha av dig).
-
Hobby: Man gör det för att det är kul. Får en kick utav det men strävar nog inte efter nåt långsiktigt.
Det finns minst ett 3e alternativ till.. - Konst: Kan låta som tvärtom men är egentligen snarlik det första alternativet på det sättet att man är ute efter att sprida sig själv. Kanske inspireras man av folket men man gör det av egen övertygelse, eget självförtroende och kick. Man bör inte vara ute efter att vara tvärtom folk och inte vara ute efter att följa dem. Man är inspirerad av vad som helst och antingen gillar folk det eller inte. Man har kul. Det är sin hobby. Man är sig själv och gör som man själv vill på rätt sätt.
Så vad har jag kommit fram till?
Ingen aning egentligen. Men jag är både en lyssnare och en skapare och drar mig mycket mer åt “konst”-hållet när det gäller vad jag strävar efter/drivs utav. Där någonstans ligger självaste kicken i det hela.
Musik är ett sjukt brett begrepp. Nånting i musik älskar jag. Men dock inte allt. Däremot är jag öppen, testar och lär mig hela tiden inom området. Och en del saker har jag faktiskt redan kommit fram till slutsatser. Kanske något luddiga slutsatser. Musik drar ofta med sig nåt i stil av en kult. Och musiker är på många sätt i en egen värld där alla är lika men väldigt olika.
Har mycket funderingar kring det där…
Well.. Gonatt!
